Man kan alltid göra något

Man kan inte göra allt men man kan göra något. Jag pratar om välgörenhet. Jag tänker ofta att jag skulle vilja hjälpa så många, men känner att jag har varken tid eller pengar till att hjälpa alla. Jag skulle ju vilja hjälpa alla i världen.
Så då kan man göra småsaker istället. Jag är medlem i Röda Korsets Ungdomsförbund och igår när jag skulle köpa frimärken köpte jag en hel karta, en karta med 10 frimärken kostar 70 kr varav 10 kr går till Rädda Barnens verksamhet. I torsdags köpte jag även en majblomma av en liten flicka.

Jag passerar dagligen ett torg där det sitter alkoholister och jag slår vad om att ingen av dem vill vara i den situationen. Även om klockan är 10 en vardagsmorgon så sitter de på parkbänkarna. Och jag blir så himla frustrerad över att vi 2011 har folk som har det såhär. Det är ju ändå mina medmänniskor. Vi rör oss i samma områden, men jag har ett hem att gå till, något som dem inte har.
Det gör mig så otroligt ont att se dessa människor som hamnat så snett i livet. Samtidigt så finns det en rädsla att inte gå fram till dem, en rädsla för vad egentligen? Kanske en rädsla för att man inte vet vad man ska säga och hur man kan hjälpa till? Kanske skulle det vara en fin sak att baka bullar till dem, kanske får bli nästa veckas projekt?

Man kan inte hjälpa alla. Men man kan hjälpa någon. Och det gäller att inse att det är småsakerna som gör det. Nästa gång jag städar ut saker och hittar sådant som kan doneras ska jag ge det till Drottning Silvias barnsjukhus. De hjälpte mig otroligt mycket och även där är ett ställe ingen egentligen vill vara på men tvingas till det.

Så tänk på det, man kan inte göra allt, men man kan göra något.

Postens välgörenhetsfrimärken