I augusti 2007 bestämde vi träff i Alingsås. Vi hade aldrig träffats förut men vi hade något gemensamt. Något som förde oss samman. Vi skulle båda bli au-pairer i London. Jag skulle åka veckan därpå och Emma en vecka efter mig.
Jag minns hur jag smsade Emma på vägen i bilen till Alingsås att jag skulle bli lite sen. Nervös och förväntansfull. Vad var detta för en tjej? Skulle jag känna igen henne?
Det var inga problem alls att känna igen Emma i Alingsås. Det var ett ögonblick som skulle förändra mitt liv. Vi gick och tog en fika och vi hamnade faktiskt bredvid en tjej som också varit au-pair i London. Hon stillade lite av vår nervositet.
Mina och Emmas förväntningar och nervositet var lika på många sätt och vi kände en tillhörighet tillsammans.
London kom. Vi hängde ihop. Med där var även Tinna. Vi delade allt. Händelser, skratt och tårar som blev till minnen. Vi visste inte vilket det bästa museet var men istället vilket H&M som var bäst.
Dagarna gick och tillbaka i Sverige fortsatte vi hålla kontakten. Och gör än idag. Trots hennes och Tinnas resa i Asien, min sjukdom, studier på olika orter mm.
Man kan säga att det var kärlek vid första ögonkastet applicerat på en vänskapsrelation.
Vad ska jag säga? Vänner hänger med i medgångar och motgångar.
Jag finns här för dig Emma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar