17 månader

Det ringde på porten förut, men feg som jag var så öppnade jag inte. Väntade ju inget besök. Det ringde en gång till. Tänkte att jag ringer mamma och kollar om det är hon som ringer. Men hon brukar ju inte komma oanmäld. Jag tänker inte mer på det, men något säger mig att jag ska gå ut och kolla. Det kanske var något viktigt, i så fall borde det ju ligga i "mappen" utanför dörren. Och ja, det var något viktigt. Det var blommor från Smålänningen. Att inte jag dog! Idag firar vi 17 månader tillsammans och Smålänningen är grym på att komma ihåg sådana datum. Han åkte till Laholm idag så ville han att jag skulle få blommor ändå. Raringen! Tack!